”Det insåg jag ju efter, att
det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan”
Thomas blev tidigt involverad
i föreningslivet utanför planen. Efter olika uppdrag och ett uppehåll hamnade
han till slut på den position där jag minns honom, som sportansvarig.
Var det sportchef du
blev? Eller vad ska vi kalla det?
– Sportansvarig kan vi säga. Det var väl en titel jag tog på
mig själv.
Haha bra där! Det
första du införde var en ny titel. Hur kom det säg att du fick rollen då?
– Alltså, jag var ju med i styrelsen och kring de borden
långt innan. Först blev jag tränare för 82:orna tillsammans med Mattias ”Rea”
Arvidsson. Ragge, Tomas i Alsta, Nicklas Dahl och Mattias Nälgård var några av
spelarna. Då satt jag med i ungdomssektionen också. Där satt jag i fem år tror
jag. Sedan kom jag med i huvudstyrelsen som ung 22-23-åring. Satt där i två år.
Det var väl egentligen inte min rätta plats, kände jag. Därefter satt jag med i
fotbollssektionen. Då var Urban med i sektionen tillsammans med Nicke Pära,
Anders Gus(som kör miniracing), Pelle Pettersson och Pether Fridell. Sedan
gjordes föreningsdevalveringen, när alla sektioner försvann. Då försvann jag
från föreningen en stund och jag studerade på Ädelfors folkhögskola. Sedan kom
jag tillbaka till föreningen och fotbollssektionen -04 eller -05. Thomas
Blomberg var tränare då.
På den tiden var väl Pether ansvarig för fotbollssektionen,
men det fanns inga tydliga roller. Jag har alltid varit intresserad av
värvningar och Silly Season, även inom jobbet.
Har du spelat mycket
Championship Manager?
– Ja! Det har jag gjort.
Jag tyckte att vi skulle försöka få ruljans på det där, så
jag försökte få tag i spelare. Jag hade varit med i värvningsbiten redan
tidigare, bland annat när Patrik Simonsson värvades från Lojal. Det var min
första värvning och det var ett jäkla hallå innan han kunde komma till oss. Det
var alldeles för stora summor som begärdes på den tiden.
Jag försökte även få in tränare utifrån. Eftersom vi inte
hade så stora framgångar sportsligt, så var det väl inte superattraktivt
tyvärr. Men på hösten 2007 tackade tillslut Fredrik ”Munken” Johansson ja till
att ta över laget. Det behövdes två års bearbetning för att övertala honom. Då
hade jag under tiden ringt runt till säkert 50 namn.
Varför var det viktigt
att få in en tränare utifrån?
– Jag visste vilken boost det blev när Alexandersson kom in.
Jag ville ha en effekt. Jag tror att spelare kanske lyssnar mer på en tränare
utifrån, iallafall till en början.
Vid den tiden hade du
rollen som sportansvarig alltså?
– Ja, det kan man säga. Jag hade hand om värvningar,
truppens utseende plus att jag gjorde mycket annat. Det var inte skrivet i
sten. Det var ju en låg nivå, men rollen var i alla fall sportansvarig. Men då
rullade det igång hursomhelst. Det skulle bli en liten satsning. Vi den tiden
hade vi fått upp ett antal duktiga spelare i egna leden som vi skulle satsa på
i första hand. Det har alltid varit min filosofi att det ska vara så mycket
Frödinge-folk som möjligt och krydda med några namn utifrån. Det lyckades inte
alltid med värvningarna, men många gånger gjorde det det.
Jag försökte med ett antal namn i början och hade bland
annat kontakt med VIF, men det lyckades inte. Då var det till och med tal om
att vi skulle bli farmarlag till VIF
Var du positiv till
det?
– Jag var för det just då. Men jag är glad nu att det inte
blev så. Vi var inte riktigt pålästa och visste inte riktigt vad det innebar.
Det var en kortsiktig lösning.
Ja, man ser ju
väldigt resultatinriktat vid en sådan lösning.
– Ja, precis. Föreningen hade kanske inte varit densamma
idag om det hade skett.
Men i alla fall så hade jag som mål att snabbt ta upp FBSK
till division 5. Jag tycker att det är skillnad på sexan och femman, även om
många menar motsatsen. Sedan var mitt långsiktiga mål att vi skulle nå division
4. Jag tyckte att vi hade grunder för det.
Jag minns att du
jämförde med Djursdala och att vi kunde bli jämbördiga sportsligt.
– Ja, även Rumskulla. Vi hade bättre organisation och bättre
planer, vi hade mycket. Men vi hade inte riktigt flytet. Det är alltid så att
någon är skadad, någon är bortrest osv.
Hur ser du på
resultaten under din tid som sportansvarig?
– Vi var bra, men vi hade lite otur. När vi värvade ”Munken”
blev vi bättre tränade och han hade en plan. Men vi hade oflyt, för just det
året var det kaos i Västerviks-fotbollen och Västerviks BOIS bildades. De kom
in i serien och många av de bästa i Västerviks-distriktet fanns i det laget. Då
var de för bra.
Året efter där så kom Besa in i serien. Då hade vi ett
väldigt spännande lag. Jag hade tjatat med Senad Berisha till exempel. Då
ringde det spelare som ville komma till oss till och med.
Hur hanterade du det?
Det är lätt att det blir för många nya spelare på en gång.
– Det blev väl kanske så. Hesam Abbasi, Jens Haskett och
Frasse från Tuna kom. Zali Zekaj och hans son kom också in.
Vad har du att säga
om Zali?
– Jag har inget att säga om honom.
Okej, fortsätt.
– Vi kände att vi hade en bra grupp. Erik (Petersson) var
väldigt bra. Tyvärr var Besa för bra. Vi hade lite för dålig bredd dessutom.
Men det var två bra år med ”Munken”. Flera spelare tog jättekliv. Han var
duktig på att få spelare att ta plats.
Kände du att du fick
ut det du ville med den tränarlösningen?
– Ja det tycker jag! Många tyckte om honom. Vi vann Eskils
Minne med honom, vilket var kul.
Ville du fortsätta på
spåret med tränare utifrån?
– Vi kom överens att bryta och samtidigt ville vi få in
någon som kunde utveckla offensiven och individens fotbollskunnande. ”Munken”
var mer en lagbyggare. Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få
folk som är 20 år att bli nya Zlatan. Men jag fick i alla fall napp på Bosse
Sandqvist. Han var mitt förstaval.
Hur får man en
tränare att nappa?
– Det viktigaste är att låta övertygande. Att få dem på sin
sida och att de ser att det finns något extra i föreningen och hos spelarna. Om
man når dit kommer man oftast överens.
Vi kom hursomhelst överens med Bosse och han tog över laget.
Det kändes bra. Tyvärr försvann Senad och Hesam det året. Målvakten Macke Alsér
försvann också, vilket var synd. Han var viktig.
”Jag hade gett allt och
tänkte faan, ska det inte gå?”
Veteranen Christian
Johansson var fortfarande förstemålvakt, men bakom honom fanns en ung Robert
Nilsson. Han skulle visa sig växa ut till en av de viktigaste spelarna i jakten
på den där seriesegern.
– Robert Nilsson var bara sexton år på hösten 2008, när vi
hade en testmatch. Jag hade inte sett Robban så mycket, men då kände jag att
han var klippt och skuren som målvakt. Vi har alltid haft goda
målvaktstraditioner med Krille Lilja med flera och jag såg något i Robban. Han
hade grunderna för att bli en riktigt bra målvakt. Han har längden, han har
snacket, han har pondusen, bra spelsinne, bra spelförståelse och så är han
orädd. Jag tänkte; här får vi fram en bra målvakt.
Återigen hade vi motgångar med seriesammansättningen. 2009
bildades FC Vimmerby och Gullringen United. Vi kom fyra det året, då föll nog
Bosses motivation. Han fick samtidigt erbjudande från annat håll och därför var
vi tvungna att hitta en ny tränare igen. Jag tänkte och tänkte. ”Spätta”
Arvidsson var aktuell. Stefan Larsson var också aktuell. De tackade nej. Då
tänkte jag igen och kom fram till att Lasse Gunnarsson är en kille alla gillar.
Vi var sent ute men jag ringde upp honom. Jag minns samtalet väl. Jag sa ”Vi
behöver en tränare. Det här ska du inte se som en nödlösning, det här ska bli
en bra lösning. Vi vill ha dig som tränare. Är du intresserad?”. Han svarade ja
direkt. Jag har för mig att han sa att han redan hade tänkt tanken.
Det kändes väldigt bra med Lasse och vi kom överens om att
vi inte skulle sikta på att vinna serien, utan 2010 skulle bli en återhämtning.
Det var mycket folk in och ut i laget innan, så vi skulle få till en nystart.
Det blev stadigare på spelarfronten. Vi kom femma tror jag. Jag ville satsa på
säsongen efter och hade ett antal intressanta namn på testmatchen. Basse
Svensson bland annat. Joakim Ivarsson var en annan.
Hur fick du kontakt
med Ivarsson?
– Jag visste att han hade flyttat till stan och fick kontakt
med honom. Han bodde nere vid järnvägen. På den tiden hade Todden och jag en
daglig rutin då vi gick ner och köpte en cola på järnvägscafét. Vi stötte på
varandra några gånger, så då tog jag tillfället i akt att fråga om han ville
komma ut och testa med FBSK. Det ville han.
Jag fick Ivarssons påskrift vilket innebar att han skulle
bli spelande tränare. Jag har aldrig erbjudit någon spelare rena pengar, för
det ska man inte ha på den nivån. Däremot kan man få ersättning om man har ett
uppdrag.
Vad tycker du om den
lösningen i efterhand?
– Jag tycker att det var en bra lösning. Han tillförde
mycket. Han vann några matcher åt oss. Ragge och Ivarsson hittade varandra
väldigt bra. Kan man få in en sådan spelare som Ivarsson kan det ge mervärde.
En bit in på säsongen 2011 ringde Jonas Fors till mig och vi
fick med honom till höststarten. Han har en jäkla pondus Fors. Han förde med
sig Jimmie Dahlström. Ragnar var i bra form. Det var många som var bra. Henke
och Robin hade börjat säsongen riktigt bra. Jag kände att om det skulle ske, så
skulle det ske nu. Om vi någon gång skulle gå upp så var det då. Vi hade bra
målvakt, bra försvar, vi hade ett kompetent mittfält och vi hade folk som kunde
göra mål.
Det började riktigt bra på vårsäsongen. Vi slog Björnhult
hemma bland annat och då kände jag att vi var på gång. För en gång skull hade
vi haft tur med serieindelningen dessutom. De andra lagen var inte lika vassa
som tidigare.
Sedan åkte vi på en tuff smäll på höstsäsongen, när vi
förlorade borta mot Ankarsrum med 6-0. Som tur var repade vi mod och vann några
matcher, men då kom en förlust hemma mot Tuna. Jag var vansinnig efter den
matchen, kommer jag ihåg.
Jag har för mig att
vi förlorade matchen efter också, mot jumbon Krokstorp. Då kände jag att det
var kört.
– Det gjorde jag också. Jag hade gett allt och tänkte faan,
ska det inte gå? Samtidigt hade jag ju träffat Jenny och du vet hur man blir
när man blir kär. Jag var uppe i det. Sedan fick vi reda på att vi skulle bli
föräldrar. Jag hade mitt fokus där och då fick Lasse ta ett jäkla ansvar,
vilket han alltid har gjort. Han är den person som jag jobbat med som tagit
mest ansvar faktiskt. Man behöver inte fråga om han kan göra saker, han gör det
i alla fall. Han gnäller aldrig! En oerhört lojal ledare.
Flyttade du i den
vevan?
– Ja, huset såldes under sommaren och hade lägenhet
september ut, därefter flyttade jag till Enköping.
Thomas Blomberg var
ordförande vid den här tiden och säger så här om hur han såg på TK:s flytt:
”Det blev lite av en
chock när man fick veta att TK skulle sluta som sportansvarig och flytta. Jag
tänkte, vem ska ersätta honom och det kontaktnät han har och hade. TK var en
jätteduktig ledare och var inställd på att få ihop ett bra lag i FBSK. Han vill
inte värva in vem som helst utan spelare som verkligen behövdes i laget. Hans
jobb på sporten i Vimmerby Tidning gjorde att han hade koll på vilka spelare
som kunde passa in.
Det var lätt att ha
och göra med TK. Han var trevlig som person, trots att han håller på AIK. Han
är hjärtligt välkommen tillbaka till FBSK i framtiden.”
Herrarna vann division
6 det året, efter en avgörande match borta mot Björnhult. ”TK” fick inte vara
med och fira på planen, men kände starka känslor på sitt håll.
– Vi fick tillslut
vinna en serie och jag är mest glad för er grabbar som la ner tid och fick
känna den maximala glädjen med fotbollen.
Även att du inte var
med på plats, så förstår jag att du kände tillfredställelse!
– Absolut! Jag grät när jag fick reda på det. Då var jag
väldigt glad. Väldigt, väldigt stolt!
Året efter var ju inte jag med, men då hade vi ett ännu
bättre lag. Med flyt hade vi kunnat ta ett steg till, det tror jag.
Man kan ju ändå säga
att din värvning av Ivarsson som gav ringar på vattnet.
– Ibland får man se att en ”statusvärvning”, som det var för
en division sex-klubb, kan vara avgörande.
Var det din bästa
värvning?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Tillsammans med att jag
fick tillbaka Lasse som tränare.
Finns det någon
spelare som växte ut till en viktigare spelare, än vad du trodde från början?
– Ja, Peter Norlin är en sådan. Han växte både som spelare
och som person i mina ögon. Tog ett stort ansvar. Det var kul att han klev
fram. När han var yngre var han en retsticka, som vi äldre alla gånger inte
uppskattade. Men han mognade och växte fram till en informell ledare, som man
alltid kunde lägga ansvar på.
Han gjorde ju sin
bästa säsong när vi vann serien.
– Ja. Han var totalt orädd. Även totalt hänsynslös mot både
sig själv och omgivningen. Mycket viktig för Frödinge.
Peters tankar om
Thomas är följande:
”TK är för mig en stor
föreningsmänniska, en eldsjäl som brinner för FBSK. Han har alltid haft stora
planer för FBSK och då främst fotbollen. Jag har inga tydliga minnen från hans
karriär som målvakt, men jag har för mig att han var aktiv när jag kom upp till
seniorerna. Sedan snackade han ju om comeback till och från genom åren, men det
närmsta han kom var någon träning, tror jag.
TK har så länge jag
kan komma ihåg verkligen brunnit för att Frödinge skulle ta steget upp till
femman, vilket vi till sist gjorde det året han flyttade. Det var synd att han
inte kunde närvara när det avgjordes och att han kunde fira med oss. På det
stora hela är TK en person med stort hjärta för klubben.”
Drömelvan
Jag bad, under
intervjun, TK att ta sin drömelva med FBSK-spelare, där han själv var tränare.
Han ville inte göra det på stående fot. Han ville ha lite betänketid och
skickade några dagar senare denna ambitiösa laguttagning:
Mv: Christer Lilja. Enormt duktig i närkampsspelet och
brutal i frilägen. Stenhård och oöm som få. En matchvinnarmålvakt
Hb: Simon Rundberg. Kunde lika gärna varit vänsterback.
Allround. Brytningssäker och bra på huvudet. Stark och svårstoppad även i
offensiven. Bra skott.
Mb: Frederic Lätt. Agerade med pondus. Stor ledartyp. Klok.
Stenhård i närkampsspelet. Hade även offensiva kvaliteter.
Mb: Erik Petersson. Lojal, träningsvillig och disciplinerad
ledartyp. Placeringssäker. Utvecklade även sin teknik för varje år. En tränares
dröm.
Vb: Kåre Karlsson. Vet inte om han blir nöjd med sin
position, men han kanske kan byta med Simon. Kvick, i både tanke och
bollbehandling. Allround. Träningsvillig. Lagspelare. Bra tillslag. En stor
stämningshöjare.
Hmf: Ragnar Styrbjörn. Får en fri roll till höger. Utmanar
och är ett ständigt hot. Mycket svårstoppad när han får upp farten. Ser ut som
han har bollen limmad vid fötterna. Skicklig avslutare och passningsläggare.
Cmf: Mathias Wernetorp. Mycket klok spelare med fin teknik.
Skicklig på att avläsa och ta sig ur svåra situationer. Känsliga fötter.
Kreativ ledartyp som hatade förluster.
Cmf: Daniel Johansson. Den perfekte balansspelaren och
rollspelaren. Outröttlig. Stark och oöm. Kunde skava sönder en motståndare. Låg
alltid rätt.
Vmf: Stefan Larsson. En av de snabbaste som sprungit i en
FBSK-tröja. Kunde dra isär ett försvar på egen hand. Stark på att utmana.
Blixtsnabb när luckan kom. Målskytt.
F: Ove Nilsson. Har nog aldrig sett en mer naturlig
målskytt. Avslutare med båda fötterna. Vet alltid var målet finns och är alltid
rätt placerad. Stark bollmottagare. Stor matchvinnare.
F: Björn Ahlsén. Utan tvekan FBSK:s störste talang i modern
tid. Hade allt. Jättefin teknik. Hästspark till skot. Huvudspel och
närkampsspel av rang. Kunde gått hur långt som helst.
Bänk:
Patrik Simonsson. Knivskarpt om platserna i backlinjen, där
han kan ersätta alla. Ledartyp med kraft i huvudspelet.
Lasse Gunnarsson. Konkurrerar med Mathias W om en plats i
startelvan. Lugnet själv. Oerhört känsliga fötter. Stenhårt skott. Fantastisk
lagspelare.
Hans Pehrsson. Central mittfältare med allrounda kvaliteter.
Placeringssäker och lugn.
Joakim Ivarsson. Allround. Fin speluppfattning. Bra
avslutare och speluppläggare. Gör det enkelt för sig själv och sin omgivning.
Smart spelare.
Robert Nilsson. Konkurrent till Lilja. Har alla
förutsättningar som målvakt. Rätt storlek, placeringssäker, greppsäker, bra
utkast och tillslag.
”Jag är ingen person som går
runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.”
Ett trevligt samtal
börjar ta sitt slut. Som den sportnörd TK är, ville han passa på att se
Vimmerby Hockey när han var hemma. Först ville jag ställa några avslutande
frågor samt införa en ny punkt som även återkommer nästa intervju.
Hur Frödinge är du?
Det här är ett inslag
jag kommer använda för de gamla FBSK:are som flyttat från trakten. Jag vill se
hur mycket Frödinge du har varit i ditt liv. Det är fem frågor. Ju högre poäng
desto mer Frödinge är du. Första frågan:
1. Har du tjuvrökt
vid vattentornet?
– Nej, det gjorde jag aldrig! Jag tjuvrökte på annat håll,
haha.
2. Har du spytt på
eljusspåret?
– Nej, men på Lundavallen har jag gjort det.
Det får du en halv
poäng för! Var det alkohol eller mjölksyra inblandat?
– Det var av utmattning under en sommarträning med
Alexandersson. Vi avslutade med en skottövning där de matade skott på mig. Då
tog jag slut.
3. Har du jobbat på
mejeriet?
– Inte som anställd, nej.
4. Har du deltagit i
bastu-klubben med Sture Späck i spetsen på fredagar?
– Ja, jag har för mig det faktiskt.
5. Har du tjuvfiskat
i Mejeri-dammen?
– Vi försökte oss på det en gång, men det gick inte så bra.
Vi fick ingen fisk.
2,5 poäng av 5! Det
var inte så illa.
– Det var bra!
En viktigare fråga.
Vilken var den främsta föreningsmänniskan i FBSK under dina år?`
– Jag vill poängtera att det funnits många stora. Jag nämnde
ju några tidigare. Men om jag ska välja någon är det Uffe. Jag har stor respekt
för honom.
Vilken är den bästa
spelaren i Vimmerby-området som du sett spela?
– När jag var
liten tittade jag mycket på Gullringen. Tord Johansson var en fantastisk
spelare.
Bästa domare
häromkring då?
– När han levde var det Frederic Lätt. En annan var Wodde
Dodkanlou. Han hade känsla. Det är oerhört viktigt för en domare att ha känsla
för spelet. Jag tar dem två.
Vem är den bästa
futsal-spelaren härifrån?
– Senad var bäst när han var i sin glans.
Den bästa tränaren
från trakten, då?
– Tommy Svensson
Pöder. Han hade enorma framgångar med VIF. Han hade sin idé och körde den in i
väggen. Jag har aldrig sett någon som fått med sig en grupp på samma sätt.
Vimmerby hade egentligen inga resurser och gjorde aldrig några speciella
värvningar. Nu har de det, men då var det spelare härifrån som blev förädlade
under Tommys ledarskap. Ihop med Christer (Svensson) naturligtvis, men det var
Tommy som krämade ur det sista.
Det är nog många från
Tommys tid som spelat på sin högsta nivå.
– Ja, på sitt yppersta. Så är det.
Har du något
favoritlag i världen?
– Ja, flera stycken, i olika sporter. Men AIK är det som
ligger mig varmast om hjärtat. De senaste åren har jag varit mer intresserad av
hockey än fotboll egentligen. Sedan har jag även mitt motorintresse. Men i
internationell fotboll är det Manchester United.
Kan du nämna någon
favoritspelare?
– I fotboll var
det ju Nebojsa Novakovic. I hockey var det Mats Lindberg.
Vilken FBSK-profil
tycker du att jag ska intervjua?
– Jag vill att
Uffe Henningsson ställer upp på en intervju.
Vad skulle du vilja
fråga Uffe?
– Jag skulle vilja veta vad som drev honom att jobba så hårt
för klubben.
Sista frågan: Har
livet blivit som du tänkt dig?
– Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar
saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.
Finns det något du
skulle vilja lägga till förresten?
– Jag hoppas att föreningen fortsätter i den anda som
hittills har varit. Föreningen ska leva vidare så länge det går.
Är det din hälsning
till FBSK?
– Det kan vi säga!
Tack för din tid!
Som avslutning på den
här intervjun ger jag ordet till lagkapten Henrik Blomberg, som sammanfattar TK
på ett väldigt fint sätt
”TK har många gånger
visat att han har en stor kärlek för FBSK. När han var sportansvarig och kom ut
till Frödinge för att se oss spela, då var han minst lika taggad som de som
skulle spela. Han var alltid lyhörd för vad spelartruppen tyckte och ville, och
därför var han alltid lätt att prata med om värvningar, tränare och spelsystem
etc.
Mitt starkaste minne
av TK som sportansvarig, var när vi satt i klubbstugan på Lundavallen hösten 2009.
Innan säsongen var vi topptippade. Men det gick inte så bra, dels
resultatmässigt, och sedan hade vi stora problem med laganda och lagmoral det
året. Vi tappade dessutom omkring 10 spelare under sommaruppehållet. Hösten
gick således blytungt och efter säsongen valde Bosse Sandqvist att sluta som
tränare. TK kallade därför sent på hösten till en typ av krismöte. Han ville
veta vilka spelare han kunde räkna med, när han letade ny tränare(vilket också
gick trögt). När vi satt där på mötet sa TK:
”Från det att det går
riktigt dåligt och det känns jobbigt, kan det krävas extremt lite, för att det
ska kännas och gå riktigt bra igen.”
Sådana ord kommer från
någon med klubbhjärta. Från någon som känner samma kärlek för klubben i motgång
som medgång.
En liten stund efter
mötet fick vi klart med Lasse Gunnarsson som ny tränare och då började vi bygga
på något väldigt bra och framgångsrikt. Lasse tog med sig några unga och
lovande spelare till oss och det började byggas en laganda som finns kvar än
idag. Jag tror att det är den lagandan som fick Nicke att återvända från
Gullringen så snart som han gjorde.
Det är alltid väldigt
lätt att tycka om en person som känner samma kärlek för klubben som man själv
gör. Där tror jag att TK och jag är väldigt lika.”
/Dick Johansson